Årets karneval är över - vi övervakade  Sardinens Begravning

We were supposed to get a delivery of wood for the fireplace today. It never came.Tonight our neighbour turned up with his landrover full of wood. For us. Apparently the delivery man got lost in the mountains, and his lorry broke down. Good thing we have awesome neighbours, or we would have been seriously cold tonight! We ordered the wood for last wednesday, and in this mañana culture, that means "we will be there. Sometime."

But - seriously, we're not living THAT off, are we? Anyone can see the house from miles away! Right?  /Mi

Ikväll stod det köttgryta på menyn. Sist Hustrun skulle laga den, saknades lagerblad, och inte hittade hon några i butiken heller. På en fråga till Grannen om var man får tag i det, pekade hon på några av träden i vår trädgård. Och så drog hon in Hustrun i dennes eget kök och pekade på väggen vid fönstret... Men... du har ju lite kvar av det vi satte in i höstas åt er! Just ja...det där är lagerblad, det ja...

Vi har en kulturkrock av dignitet här. "Kan Damerna ta tag i kvällsmaten?"

Japp. Självklart!  Så de bakade muffins... Som de dessutom brände vid...

Suck och pust.

Inte vet jag, men nog känns det som om gudarna spelar roulett med vädret här i soliga södern. Ena dagen har vi +17 grader och sol, nästa har vi -2 och snö. Hur är det tänkt? Den som senast fyllde matförrådet här hemma har shoppat loss på grillvänliga varor. Men grillen är snötäckt...

Det sista vi fick med oss från ITV var en muntlig instruktion om att ta oss till Haciendan och sedan till Traffico. Haciendan är då det lokala skattekontoret. Eller korsning mellan försäkringskassan, a-kassan, länsstyrelsen och skattekontoret. Traffico vet vi inte så mycket om i det här läget, men det vet de väl på Haciendan. Så tänker vi... Kl 17 anländer vi, och tänker att det är goda tider.  Är det i och för sig. Efter att ha genomgått kroppsvisitering och säkerhetskontroll som på flygplatsen ska vi först förklara för mannen vid disken i mitten  vad vi vill. Inte lätt. Vi VET strängt taget inte exakt vad vi vill. Vi vill vidare. Som en orienterare som hittar sin markering och stämplar kontrollkortet för att visa att han varit där. Vi mumlar Maticulación Suecia Coche Porfavor.

Han nickar medlidande och ger oss en lapp. E17 . Ok. Vi sitter och stirrar på en stor tvskärm och när vårt nummer kommer går vi till disken. Damen skakar på huvudet och upprepar Traffico ! Hon viftar ivägschasande till oss, och trots att vi envisas så blir vi utmotade. Här har vi nu spenderat 2 timmar! I onödan! Ja, eller det vet man ju förstås inte.

Nästa utmaning är Traffico. Vad är DET? Magistern påminner sig ha sett någon skylt vid genomfartsleden där det stod Traffico. Vi letar upp bilen och kör upp på leden. Jojomensann! Jefatura de Traffico, till vänster. Vi tar av och hamnar på samma gata som Haciendan! Yes!  Vi parkerar igen. Går in och ser att här finns ingen liten gubbe att fråga, och en automat med 6 tryckknappar för att mata ut kölappar. Vi tar en av varje. Sedan går vi fram till luckan i tur och ordning som de olika C, H, T och V etc nummerna kommer upp. På tredje försöket (Samma dam och samma lucka, märk väl!!)  och 45 minuters väntan får vi napp. Hon ger oss en tom blankett, skriver 90 EUR i hörnet och ber oss ta en lapp med A på. Det har vi redan, så Hustrun visar glatt upp den. Damen skakar på huvudet. Duger inte. Måste ta en NY. Det tar ytterligare 30 minuter. Damen säger då till oss att vi förstås måste fylla i blanketten också! Jaha, men vi förstår inte vad den  ber om för uppgifter?!  Tyvärr. Hon pekar på ett skrivbord och trycker fram nästa i kön.

Lite på måfå fyller Hustrun in namn och adress och modelo och Numero Matriculación här och där och tar snällt en ny lapp. Nu är klockan rätt mycket...

Vi hinner iallafall igenom, får betala EUR 90 och får på baksidan en uppritad instruktion om vilka steg som återstår. Vi uppfattar också att det nya stället vi ska till har öppet 30 minuter till, sen är det stängt! Skynda...

När Hustrun har ryggont blir det barnaskaran som tvingas ut för att leta upp de där pelargonerna som Hustrun såg ute i backen nedanför för några dagar sedan.

De gnölade lite, men skickades ändå iväg med una pala och unas bolsas för att gräva. Det är DAX nu. Att plantera dem i krukor, och varför köpa nya rangliga plantor när man kan skörda gamla stabbiga exemplar i dalen?

Den enda som med glädje gav sig av var Tito, Storasysters hittehund.

Han grävde idogt, tyvärr på helt fel ställen, enligt sin ägarinna.

Idag fyller vårt lilla hjärta 21! Som tur är har hennes älsklingsfrukter ( eller bär...) hunnit mogna här i vårt nya hemland, så vi kunde uppvakta med purfärska jordgubbar på presentbrickan imorse! Stora söta klarröda bär...