Lite sent kanske, men här kommer några bilder på koncerten vi skapade tillsammans hemma i trädgården hos oss vid Fuente de la Reina;  CirkusJansson med grannarna Rodrigo och Bertha och gästerna Helle, Stefan och Kristoffer!

  Basse, Bertha på Darbuka, Rhumba ser på, och Stefan spelar ...tja... hmmm...Något?

Kristoffer på Darbuka, Magnus på leksaksflöjt, Shuffi tittar på, och Rodrigo söker lämpligt instrument i tomtesäcken

Här har vi Helle på Darbuka, Kristoffer likaså, Magnus håller sig till föjten

Rodrigo letar vidare, Basse och Bertha på Darbukas. Fantastiskt vackert...

Speciellt Magnus flöjtande, han kan bara TILL PARIS PÅ EN GRIS...

/Mi

Läxor genomsyrar vårt liv. Ja, inte Hustruns då, men alla andras.

Magistern skapar dem och Lillebror och Lillasyster kämpar för kung och fosterland för att göra dem.

I skolan:

Högläsning - smart! En läser och alla andra lyssnar....

Och hemma i trädgården:

Fastnar man kan man ju alltid ropa på majjen...

Och Hustrun odlar sina nya hobbies, laga mat, städa och kamma vinterpälsen ur hundarna...

/Mi

Och så var det dags för Lillebror att erfara detta. Han skrev in sig på den spanska körskolan och betalade reg.avgift och skatter och allt möjligt. Fick infon att han skulle ha 3 månader på sig att skriva upp men inget mer. Igår kväll var vi där för att göra detta eldprov OCH ... gissa vad... "Men var är intyget från kommunen att ni bott här i landet i mer än 6 månader?" 

Intyg? Men... det sa ni inte att ni behövde! Jo, självklart behöver vi det!
Och hur gör vi nu då?  "Det är inte vårt problem.  Hinner han inte bo här i 6 månader innan sist april går det inte".

Ok - får vi pengarna tillbaka då? För de förbetalda körlektionerna han inte får lov att ta.  "Nej, det är ju inte vårt fel att ni inte har med er alla papperna!"

SUCK!! 

/Desillusionerad mamma till Lillebror

För alla som känner Magistern, så är hans morgontrötthet ingen nyhet. Att han på sätt och vis går på autopilot fram till lunch ungefär är vi alla vana vid.

Idag slog han nog iallafall bottenrekord. Vi åker PEAJE väg, dvs AUTOPISTA som vi måste ta en biljett i en automat vid bommarna, när vi kör upp på, och sedan betala 3,90 Euro (enkel väg!) till en sur tant i en bur vid vår avfart.

Denna arla morgonstund sticker Magistern ut armen, trycker på knappen och när han nappat tag i biljetten hör vi honom säga "Graciaz señora, Hasta Lo" vilket då betyder ungefär Tack damen, på återseende...

Att vara eller inte vara - vaken...  

/Mi

Ny kväll – nya tag. Det vore väl sjutton om vi inte skulle få den eländiga bilen

omreggad! Med en dåres envishet ger sig Hustrun och Lillebror tillbaka in till Guadalajara denna kväll. Magistern har nu gett upp.

Vi tar oss till Trafficon och står i kö med alla fyra olika nummerlappar som finns, och känner oss mycket hemma i miljön. På knappt en timme är det vår tur. Damen ser på papperna och skakar på huvudet. IGEN. Det känns också bekannt...

Hon skickar oss till Haciendan. Hon kan inte registrera bilen förrän BILSKATTEN är betald, och DET gör man på Haciendan. De stänger snart...lägger hon till.

MEN DÅ! Vi har en timme på oss, visar det sig.

Vi SKA lösa det hela ikväll. Det SKA gå.

Givetvis hittar vi ingenstans att parkera vid Haciendan, som ligger på Plaza Mayor mitt i byn. Det tar en stund att ta sig fram, att gå genom säkerhetskontrollen med avtagande av bälten, smycken, ja – ni vet, och vår påse med färdkost, några flottiga Churros. Men vi HANN. Och fick en kölapp. Och väntade. och väntade.

Till slut var det vår tur och en man försökte förklara för oss att man inte kan betala bilskatten annat än via internet. Med E-legitimation. Det är ju ett modernt land, Spanien. Jo. Visst.

Hur får Hustrun ett E-Leg?  Det innebar förstås förflyttning till andra våningen, ny man vid namn Angel Jesus Maria Gordialez Mundiez tar emot på sitt kontor. Vi sitter ner. YES! Nu händer det ngt! Inte. Han förklarar och ritar och visar sida för sida på internet hur man skaffar sitt E-leg. Allt på spanska förstås, vilket att vi förstår ungefär 30%. Ca 1,5 timme efter Haciendans stängningsdags meddelar han så att ”fast Ni,  Señora, kan förstås inte få ett E-leg för ni är ju inte Spansk Medborgare. Ni får allt gå till Gestorían nere på hörnet och betala kontant och betala dem också 30 EUR för besväret!”  MEN TACK!

Ingen idé att sura. Det är bara att ge sig ner till hörnet. Gestorían har samma öppettider som vanliga affärer, så vi är ändå vid gott mod.

Damen på Gestorían ler stort och säger att självklart, det tar bara 3 minuter! Sitt ner, Sitt ner! Och det gör vi.

Hon ser på Hustruns NIE papper och rynkar plötsligt pannan svårt.  

”Men Señora...”    ....Åh NEJ, Inte igennn...           

”Har ni varit bofast sedan november 2009? Varför kom ni inte tidigare?”

Öh...

”Señora, om ni hade kommit hit direkt, eller iallafall inom 60 dagar, hade ni inte behövt betala straffskatten på bilen. Den är ju nyare än 2 år, förstår ni...”

Jaha. Ja. Såklart.                 

Ok, vad kostar bilskatten? Och vad kostar Straffskatten?

Och det är nu Hustrun inser att det är dags att kasta in handduken och ge upp. Bilskatten är i och för sig human, det är inte något att säga om, men STRAFFSKATTEN!!    20%  av nybilsvärdet för vår bil!!

Skulle inte tro det, kompis. Då sväljer vi hellre förtreten och konstaterar att åter igen har den objudne läraren ”erfarenheten” skickat dyra räkningar, 500 EUR totalt, eller så,  vid det här laget. För ingenting. Nix . Nada.

/Mi

Snabba ryck och vi hann i på det obskyra kontoret för ”Autoliquidación”

med tjugo minuter tillgodo. Mannen såg lite trött ut, men tog hand om våra papper och gjorde ett försvarligt antal kopior innan han gav oss en liten avriven papperslapp där det stod nedkrafsat bankkontonummer , Caixa Galicia och EUR 34.09 Hustrun förstod att det gällde att på tid (igen...) ta sig till Caixa Galicia och betala in summan och sedan återvända med bankkvittot. Anledningen till återvändandet framgick inte helt tydligt.

Rusandes tillbaka till bilen, där Magistern och Lillebror väntade, med papperslappen i näven, och andan i halsen hojtandes att det skulle hittas ett speciellt bankkontor i centrum, hoppade

Hustrun in på passagerarplatsen i farten. På två hjul i kurvorna och med skrikande bromsar trippelparkerade Magistern när Lillebror vrålade att han såg banken!

Hustrun rusade vidare in, bankmannan såg att det brann i knutarna och vinkade fram henne.

Han kastade en blick på lappen, tog pengarna och slet ut kvittot ur maskinen och viftade och ropade VENGA VENGA , varpå Hustrun rusade ut ur banken och hoppade in i bilen som forfarande stod dubbelparkerat på gatan utanför entrén, som om hon precis rånat banken.

Ingen tittade konstigt.  Vi susade tillbaka mot det nästanstängda kontoret vi precis kommit från. 16 minuter hade gått, när Hustrun hoppade av i farten och smet in under armen på vakten som höll på att låsa. Mannen bakom disken skakade på huvudet, men tog emot kvittot, lämnade ifrån sig 4 olika papper vederbörligen stämplade på längden och tvären och informerade om att det var till att ta sig tillbaka till Traffico kontoret nu bara. Fast – de har ju förstås stängt nu!

Är det någon mer än vi själva som tycker det låter mer som ett adventurespel. Ett spel där man måste göra vissa saker i viss ordning, ta sig till den ena stationen efter den andra, och göra uppdrag för att gå vidare? Missar du en punkt så är det tillbaka till Gå...

Vad kvällens uppdrag gick ut på? Ingen aaaaning. Men vi är trötta och 34,09 EUR fattigare.

/Mi

Årets karneval är över - vi övervakade  Sardinens Begravning

We were supposed to get a delivery of wood for the fireplace today. It never came.Tonight our neighbour turned up with his landrover full of wood. For us. Apparently the delivery man got lost in the mountains, and his lorry broke down. Good thing we have awesome neighbours, or we would have been seriously cold tonight! We ordered the wood for last wednesday, and in this mañana culture, that means "we will be there. Sometime."

But - seriously, we're not living THAT off, are we? Anyone can see the house from miles away! Right?  /Mi