För alla som känner Magistern, så är hans morgontrötthet ingen nyhet. Att han på sätt och vis går på autopilot fram till lunch ungefär är vi alla vana vid.

Idag slog han nog iallafall bottenrekord. Vi åker PEAJE väg, dvs AUTOPISTA som vi måste ta en biljett i en automat vid bommarna, när vi kör upp på, och sedan betala 3,90 Euro (enkel väg!) till en sur tant i en bur vid vår avfart.

Denna arla morgonstund sticker Magistern ut armen, trycker på knappen och när han nappat tag i biljetten hör vi honom säga "Graciaz señora, Hasta Lo" vilket då betyder ungefär Tack damen, på återseende...

Att vara eller inte vara - vaken...  

/Mi

När Hustrun klättrade runt tomten och inspekterade staketet idag hittade hon en skylt ut mot vägen! Den har vi inte sett tidigare, men det är så sann så sann.

Vi HAR två livsfarliga bestar som vaktar oss och vårt hus här mitt ute i ingenting.

PERRO PELIGROSO står det med gul målarfärg på en träbit. Japp. Farliga attans

är de. 

Säg hej till vårt lilla troll, Nikki, som är hemmafriserad och Yorkshireterrier med

stamtavla från en fin uppfödare i Sevilla! Han sover gärna i soffan och gäspar stort som en krokodil. Visst ser han farlig ut? Han hotar alltid främlingar med att kissa på dem om de inte försvinner självmant...

Och säg hej till hans storebror, en tvättäkta Mestizo, från Refugiot i Alcala de Henares. Han heter Tito och är en gosevovve av klass. Han älskar att sova i soffan han också. Han gillar dock inte att sova ensam, och när lillebrorsan inte

är hemma och erbjuder sällskap får Råtta-Potta duga. Farlig värre, inte sant?

Vi får sätta vår tilltro till skylten, helt enkelt!

Nu verkar det äntligen har slutat upp att regna. Fast det ska vi kanske inte ens tänka, än mindre säga högt. Två dagar på raken nu har solen visat sig och värmt upp luften. Det är lite i blåsigaste laget, dock, så även om termometern visar

på 17-18 grader så känns det svalare.

Vovvarna tillbringar nästan hela dagarna utomhus, och det behövs inte eldas i pannan mer än framemot kvällen.

Det är trots vårt fina väder här nu, rätt illa i andra delar av Spanien, där orkanen och vattenmassorna ödelagt hela byar och städer. Katastrofhjälpsinsamlingarna här runt gäller nu det egna folket. Det har jag nog inte sett tidigare.

Det enda irritationsmomentet vi har just nu är att vår Hiper Usera nere i Pioz inte haft hemma vanlig färsk mjölk på flera dagar! Vi har nu tvingats köpa äcklig

UHT. Urk.

/Mi

Och så var våren på snabbvisit. Storasyster och Lillasyster passar på att lapa i sig det de hinner!

Ny kväll – nya tag. Det vore väl sjutton om vi inte skulle få den eländiga bilen

omreggad! Med en dåres envishet ger sig Hustrun och Lillebror tillbaka in till Guadalajara denna kväll. Magistern har nu gett upp.

Vi tar oss till Trafficon och står i kö med alla fyra olika nummerlappar som finns, och känner oss mycket hemma i miljön. På knappt en timme är det vår tur. Damen ser på papperna och skakar på huvudet. IGEN. Det känns också bekannt...

Hon skickar oss till Haciendan. Hon kan inte registrera bilen förrän BILSKATTEN är betald, och DET gör man på Haciendan. De stänger snart...lägger hon till.

MEN DÅ! Vi har en timme på oss, visar det sig.

Vi SKA lösa det hela ikväll. Det SKA gå.

Givetvis hittar vi ingenstans att parkera vid Haciendan, som ligger på Plaza Mayor mitt i byn. Det tar en stund att ta sig fram, att gå genom säkerhetskontrollen med avtagande av bälten, smycken, ja – ni vet, och vår påse med färdkost, några flottiga Churros. Men vi HANN. Och fick en kölapp. Och väntade. och väntade.

Till slut var det vår tur och en man försökte förklara för oss att man inte kan betala bilskatten annat än via internet. Med E-legitimation. Det är ju ett modernt land, Spanien. Jo. Visst.

Hur får Hustrun ett E-Leg?  Det innebar förstås förflyttning till andra våningen, ny man vid namn Angel Jesus Maria Gordialez Mundiez tar emot på sitt kontor. Vi sitter ner. YES! Nu händer det ngt! Inte. Han förklarar och ritar och visar sida för sida på internet hur man skaffar sitt E-leg. Allt på spanska förstås, vilket att vi förstår ungefär 30%. Ca 1,5 timme efter Haciendans stängningsdags meddelar han så att ”fast Ni,  Señora, kan förstås inte få ett E-leg för ni är ju inte Spansk Medborgare. Ni får allt gå till Gestorían nere på hörnet och betala kontant och betala dem också 30 EUR för besväret!”  MEN TACK!

Ingen idé att sura. Det är bara att ge sig ner till hörnet. Gestorían har samma öppettider som vanliga affärer, så vi är ändå vid gott mod.

Damen på Gestorían ler stort och säger att självklart, det tar bara 3 minuter! Sitt ner, Sitt ner! Och det gör vi.

Hon ser på Hustruns NIE papper och rynkar plötsligt pannan svårt.  

”Men Señora...”    ....Åh NEJ, Inte igennn...           

”Har ni varit bofast sedan november 2009? Varför kom ni inte tidigare?”

Öh...

”Señora, om ni hade kommit hit direkt, eller iallafall inom 60 dagar, hade ni inte behövt betala straffskatten på bilen. Den är ju nyare än 2 år, förstår ni...”

Jaha. Ja. Såklart.                 

Ok, vad kostar bilskatten? Och vad kostar Straffskatten?

Och det är nu Hustrun inser att det är dags att kasta in handduken och ge upp. Bilskatten är i och för sig human, det är inte något att säga om, men STRAFFSKATTEN!!    20%  av nybilsvärdet för vår bil!!

Skulle inte tro det, kompis. Då sväljer vi hellre förtreten och konstaterar att åter igen har den objudne läraren ”erfarenheten” skickat dyra räkningar, 500 EUR totalt, eller så,  vid det här laget. För ingenting. Nix . Nada.

/Mi

Snabba ryck och vi hann i på det obskyra kontoret för ”Autoliquidación”

med tjugo minuter tillgodo. Mannen såg lite trött ut, men tog hand om våra papper och gjorde ett försvarligt antal kopior innan han gav oss en liten avriven papperslapp där det stod nedkrafsat bankkontonummer , Caixa Galicia och EUR 34.09 Hustrun förstod att det gällde att på tid (igen...) ta sig till Caixa Galicia och betala in summan och sedan återvända med bankkvittot. Anledningen till återvändandet framgick inte helt tydligt.

Rusandes tillbaka till bilen, där Magistern och Lillebror väntade, med papperslappen i näven, och andan i halsen hojtandes att det skulle hittas ett speciellt bankkontor i centrum, hoppade

Hustrun in på passagerarplatsen i farten. På två hjul i kurvorna och med skrikande bromsar trippelparkerade Magistern när Lillebror vrålade att han såg banken!

Hustrun rusade vidare in, bankmannan såg att det brann i knutarna och vinkade fram henne.

Han kastade en blick på lappen, tog pengarna och slet ut kvittot ur maskinen och viftade och ropade VENGA VENGA , varpå Hustrun rusade ut ur banken och hoppade in i bilen som forfarande stod dubbelparkerat på gatan utanför entrén, som om hon precis rånat banken.

Ingen tittade konstigt.  Vi susade tillbaka mot det nästanstängda kontoret vi precis kommit från. 16 minuter hade gått, när Hustrun hoppade av i farten och smet in under armen på vakten som höll på att låsa. Mannen bakom disken skakade på huvudet, men tog emot kvittot, lämnade ifrån sig 4 olika papper vederbörligen stämplade på längden och tvären och informerade om att det var till att ta sig tillbaka till Traffico kontoret nu bara. Fast – de har ju förstås stängt nu!

Är det någon mer än vi själva som tycker det låter mer som ett adventurespel. Ett spel där man måste göra vissa saker i viss ordning, ta sig till den ena stationen efter den andra, och göra uppdrag för att gå vidare? Missar du en punkt så är det tillbaka till Gå...

Vad kvällens uppdrag gick ut på? Ingen aaaaning. Men vi är trötta och 34,09 EUR fattigare.

/Mi

Och så har ÄNTLIGEN vedmannen anlänt. Männen. Det var tre män som med en trött stånkande lastbil snirklade sig upp för vår uppfart. De tippade lasten på 4 ton på gården och började bära in och stapla den i vedboden. Det tog tre man 4 timmar.  Kan man få någon att ens göra det jobbet hemma i Sverige?

KAN det vara en Semla?