Tito är en jycke i Hustruns smak! Han är förvisso gatuhund, men äter ingalunda allt i och med detta. Nix. Han är kräsen. Färskvara ska det vara. Kött.

Fixar inte någon annan det, gör han det själv. Buskarna runt Drottningens Källa är fulla av utmärkta hundsnacks!

För den som till äventyrs inte vet, kan jag upplysa om att det knastrar när en vovve äter färsk nyfångad ödla. Just detta exemplar lyckades vi rädda. Ja, inte så att den lever eller så, utan mer på så sätt att Tito inte fick äta upp den. Magistern fick den med sig i en lunchlåda till skolan. Den stod där i kylskåpet till dagen efter då den med liv och lust dissikerades av nyfikna elever!

/Mi

Ikväll var Magistern på gott humör, han inviterade hela klanen till bio och middag inne poå Sol i Madrid. VI såg Alice i underlandet, som här heter Alicia en la país de las Maravilles.  Helt skum upplevelse. Vi var många i publiken som duckade spontant då och då. 

Efter bion, runt kl 22.30, var det sags för middag enligt den normala spanska klockan. Vi hittade en mysig bakgata och slog oss ner.

Restaurangen var lagom stor och lagom stökig.  Vi blev sittande säkert en timme innan vi fick in förrätten. Som vi inte beställt...

Sardiner .Friterade.  Med huvud och allt. Mums! Faktiskt...

Till och med Lillasyster åt flera stycken!

Hemma i bergen var vi redan kl 02.15, och en lycklig liten Tito välkomnade oss på sitt vanliga ADHD sätt. Höjdhopp i 2meters klassen och blöta pussar till alla.

/Mi

Tito har lite svårt att få huvudet runt det faktum att det finns levande föda springande runt benen på honom, men som han inte får smaka på. Inte ens lite lite. Han erbjuder sig gärna att vara kattvakt, och speciellt när lilla Dolores eller Bonita eller vad hon nu heter, sover!

Långfredagen ska väl på något sätt vara dyster och mörk och framför allt lång.

Den var solig, varm och underbart vacker! Vi hade en utelunch i trädgården i goda vänners sällskap.

När man inte begriper språket är man glad att det är tydligt uppmärkt var man ska slänga sitt fiskrens och sina torra kanelsnäckor...

Nu verkar det äntligen har slutat upp att regna. Fast det ska vi kanske inte ens tänka, än mindre säga högt. Två dagar på raken nu har solen visat sig och värmt upp luften. Det är lite i blåsigaste laget, dock, så även om termometern visar

på 17-18 grader så känns det svalare.

Vovvarna tillbringar nästan hela dagarna utomhus, och det behövs inte eldas i pannan mer än framemot kvällen.

Det är trots vårt fina väder här nu, rätt illa i andra delar av Spanien, där orkanen och vattenmassorna ödelagt hela byar och städer. Katastrofhjälpsinsamlingarna här runt gäller nu det egna folket. Det har jag nog inte sett tidigare.

Det enda irritationsmomentet vi har just nu är att vår Hiper Usera nere i Pioz inte haft hemma vanlig färsk mjölk på flera dagar! Vi har nu tvingats köpa äcklig

UHT. Urk.

/Mi

KAN det vara en Semla?

Ikväll stod det köttgryta på menyn. Sist Hustrun skulle laga den, saknades lagerblad, och inte hittade hon några i butiken heller. På en fråga till Grannen om var man får tag i det, pekade hon på några av träden i vår trädgård. Och så drog hon in Hustrun i dennes eget kök och pekade på väggen vid fönstret... Men... du har ju lite kvar av det vi satte in i höstas åt er! Just ja...det där är lagerblad, det ja...