Långfredagen ska väl på något sätt vara dyster och mörk och framför allt lång.

Den var solig, varm och underbart vacker! Vi hade en utelunch i trädgården i goda vänners sällskap.

Nu måste ja lägga mig i igen. Den däranna lunchturen. Jo tjena!

Visst ser det bra ut på  bilderna va? Den över dalen har jag tagit, och den andra också. Kolla nu på den översta - ser ni den snirkliga vägen mitt i bilden ungefär? Där kör vanligt vettigt folk. Min Mossa är inte riktig. Hon fick för sig att vi skulle gena. Paseo de Ganado. Inte!!!  Det som stod på skyltarna vid den lilla grusvägen på bilden nederst verkade mera vara i stil med Privat Mark - vi skickar på Guardia Civil om ni inte dunstar snart.  Den vägen skulle Mossan ta. Vi hade haft lite lång lunch tyckte hon, hon behövde tillbaka till jobbet sa hon. DEN VÄGEN?

Jupp. Inte mycket att göra åt mer än att be till det heliga spaghettimonstret om god tur på färden.  Vi körde. Och körde. Och sen tog det stopp. I en gyttjepöl.

Hur kunde hon INTE se den? Jag såg den. Och SA att det inte var en bra idé.

Vår fyrhjulsdrivna off the  beaten track Nissan Note satt fast. Precis då ringer Mossans chef och undrar vad hon gör. Det kan jag säga att han inte var ensam om! Vi fick gungat loss bilen till slut. Men hej och hå, tror ni hon VÄNDER? Nope. Vi fortsätter framåt med en Mossas envishet. Tills det bara inte GÅR längre. Ca 100 meter innan en väg med grus på, och utan gräs i mitten. Ja, och framförallt utan halvmeter djupa traktorspår! Men nejdå. Vi tar oss inte dit. Det går inte. Noten VILL INTE gå i traktorspåren den liksom hänger och dinglar på mittendelen av geggstigen mellan olivträden. Vet Mossan att det inte är bra för bilen?

NU ska hon vända. I en ny lerpöl. Och så tog vi oss samma dj---a  fårstig tillbaka igen. Samma väg. Samma gegga som vi satt fast i nyss ska man igenom. Nu satt ju Mossan på andra sidan och såg det jag sett innan - stupet på 8 meter nedanför... En liten liten slirning med våran 4x4 wheeler (not...) och OOOPS...

Det tog lite tid att ta sig hem. Jag hade hjärtat pannloben nånstans när vi satt fast, men vändningen i geggan fick jag med...

Detta är INTE vägen hem, ska jag kanske påpeka för dom av er som inte känner till min Mossas lokalsinne. Det är vägen över åkrarna till Alcalá de Henares... Men bara om man är får, get, åsna eller TRAKTOR- för f-n Mossan!

Tjingeling till nästa gång jag ser nåt skit som inte stämmer i bloggen...  

Skulle handla pelargoner och hade det inte varit för Lillebror hade det blivit en liten liten...

Igår var Lillebror och Hustrun ut en tur för klassisk sen spansk lunch. 14.00 gav vi oss av till den lokala "lokalen" i Los Santos de la Humosa. Vägen dit är vacker, den går genom bergen och så ligger byn högt uppe med utsikt över olivodlingarna och Madrid stad. Vi körde en sväng upp till kyrkan och tråcklade oss sedan nedåt på småvägarna innan vi vände hemåt igen. Det blev lite långlunch idag, m a o. nästan två timmar!  Just den här rundan ska vi kanske inte ta igen, men det finns säkert fler och intressantare!

Utsikt över dalen, från Los Santos de la Humosa, över olivodlingar och dalen runt Rio Henares.

Den lilla leriga genvägen hemåt, genom olivlundarna i dalen.

När man inte begriper språket är man glad att det är tydligt uppmärkt var man ska slänga sitt fiskrens och sina torra kanelsnäckor...

Här vänder man ryggen till 10 dagar eller så, och så blommar det i trädgården när man kommer hem! Fantastiskt. Solen skiner och det är runt 18 grader. I solen  upp till 22-23.

Så här långt har rosorna kommit

    Päronträdet!   Mandeln  

och sist men inte minst våra bigarråer!!!

Ok. Hustrun har inte stora krav. Hon är inte kräsen av sig. Det är inte heller hennes hår. Hon är däremot bekväm av sig, så hon vägrar släpa på tvål och schampoo på sina utflykter. Det har i alla ÅR gått så bra så, med hotelltvål och hotell schampoo. Fram till igår.

Igår på Holiday Inn, på Vantaa flygplats, hade Hustrun en svår kväll och natt. Hur i all världen ska man kunna sova när schampoot luktar Cheesecake???
Man blir HUNGRIG kan jag säga. Minibaren? Nope, bara kosken och vodka där.

Och äckliga vinägerchips. Ingen Cheesecake.

Ikväll kommer hon tillbaka till hotellet och upptäcker till sin stora lycka att det är ett annat schampoo i duschen!! Yippiiiii. Som inte smakar Äpple/kanel muffins.

Men det LUKTAR äpple/kanelmuffins! Vad är FEEEEL med den här världen? Är det något FEL på schampoo som doftar rent och tvål? Eller för all del som  inte doftar ALLS???  Nu är Hustrun på krigsstigen. Det finns nämligen inga muffins heller i minibaren!  BLÄ! Någon har fått nog. Någon längtar HEM!!!

/Mi

Tjena tjena,

För att den stora allmänheten inte ska undanhållas viktig information har jag bestämt mig för att tillfälligt kapa Mossans blogg. Så här är det. Hon är spritt språngande! Idag vankade hon tålmodigt fram och åter utanför fönstret till min (och Magister Janssons!) mattelektion. Hon väntade på att köra mig till polisen i Guadalajara för att få ut mitt NIE nummer, och det gröna papper man måste ha för att det ska vara officiellt att jag har uppehålls- och arbetstillstånd här i Spanien. Det gick finfint att köra dit. Nästan hela vägen. R2 betalväg - No problem. Hon lyckades till och med tråckla sig ut på A2an i strävan efter att spara 3,00 euro. Det var när vi skulle av A2an som det började köra ihop sig.

Den som känner min Mossa vet att hon inte har någon som helst aning om var hon är. Hon hittar inte. Inte hem, inte någonannanstans heller. Så i rondellen vi kom till frågade hon mig "vart ska vi här?".  Till vänster, svarade jag. Jag tänkte att det räckte som info. Inte. Hon SVÄNGDE TILL VÄNSTER. Inte till höger som är brukligt i rondeller, utan vänster...   Med körkort i 30 år skulle man kunna tänka sig att Mossan skulle känna igen en rondellskylt. Nej. Och att den där runda grejen i mitten, med en staty ni vet, skulle ge en ledtråd. D E T T A   Ä R   E N
R U N D K Ö R S E L - HÅLL HÖGER, STUPID!. Nope.  Vänster körde hon. MOT färdriktning. Japp. Man får inte ha dåligt hjärta när man är på turné med

henne. Men det gick fint, kan jag rapportera. Inga dödsfall och inga materiella skador. Det enda som tog stryk var min läsning i körtkortsteoriboken. Är det LÖNT om folk ändå kör som vettvillingar?   Mossan anser dessutom inte att det var direkt FEL, mer Kreativt, liksom.

Har ni möjlighet att undvika att köra runt trakterna av centrala Spanien - ta den!

Rapport direkt ur livet -

Lillebror