När man inte begriper språket är man glad att det är tydligt uppmärkt var man ska slänga sitt fiskrens och sina torra kanelsnäckor...

Ny kväll – nya tag. Det vore väl sjutton om vi inte skulle få den eländiga bilen

omreggad! Med en dåres envishet ger sig Hustrun och Lillebror tillbaka in till Guadalajara denna kväll. Magistern har nu gett upp.

Vi tar oss till Trafficon och står i kö med alla fyra olika nummerlappar som finns, och känner oss mycket hemma i miljön. På knappt en timme är det vår tur. Damen ser på papperna och skakar på huvudet. IGEN. Det känns också bekannt...

Hon skickar oss till Haciendan. Hon kan inte registrera bilen förrän BILSKATTEN är betald, och DET gör man på Haciendan. De stänger snart...lägger hon till.

MEN DÅ! Vi har en timme på oss, visar det sig.

Vi SKA lösa det hela ikväll. Det SKA gå.

Givetvis hittar vi ingenstans att parkera vid Haciendan, som ligger på Plaza Mayor mitt i byn. Det tar en stund att ta sig fram, att gå genom säkerhetskontrollen med avtagande av bälten, smycken, ja – ni vet, och vår påse med färdkost, några flottiga Churros. Men vi HANN. Och fick en kölapp. Och väntade. och väntade.

Till slut var det vår tur och en man försökte förklara för oss att man inte kan betala bilskatten annat än via internet. Med E-legitimation. Det är ju ett modernt land, Spanien. Jo. Visst.

Hur får Hustrun ett E-Leg?  Det innebar förstås förflyttning till andra våningen, ny man vid namn Angel Jesus Maria Gordialez Mundiez tar emot på sitt kontor. Vi sitter ner. YES! Nu händer det ngt! Inte. Han förklarar och ritar och visar sida för sida på internet hur man skaffar sitt E-leg. Allt på spanska förstås, vilket att vi förstår ungefär 30%. Ca 1,5 timme efter Haciendans stängningsdags meddelar han så att ”fast Ni,  Señora, kan förstås inte få ett E-leg för ni är ju inte Spansk Medborgare. Ni får allt gå till Gestorían nere på hörnet och betala kontant och betala dem också 30 EUR för besväret!”  MEN TACK!

Ingen idé att sura. Det är bara att ge sig ner till hörnet. Gestorían har samma öppettider som vanliga affärer, så vi är ändå vid gott mod.

Damen på Gestorían ler stort och säger att självklart, det tar bara 3 minuter! Sitt ner, Sitt ner! Och det gör vi.

Hon ser på Hustruns NIE papper och rynkar plötsligt pannan svårt.  

”Men Señora...”    ....Åh NEJ, Inte igennn...           

”Har ni varit bofast sedan november 2009? Varför kom ni inte tidigare?”

Öh...

”Señora, om ni hade kommit hit direkt, eller iallafall inom 60 dagar, hade ni inte behövt betala straffskatten på bilen. Den är ju nyare än 2 år, förstår ni...”

Jaha. Ja. Såklart.                 

Ok, vad kostar bilskatten? Och vad kostar Straffskatten?

Och det är nu Hustrun inser att det är dags att kasta in handduken och ge upp. Bilskatten är i och för sig human, det är inte något att säga om, men STRAFFSKATTEN!!    20%  av nybilsvärdet för vår bil!!

Skulle inte tro det, kompis. Då sväljer vi hellre förtreten och konstaterar att åter igen har den objudne läraren ”erfarenheten” skickat dyra räkningar, 500 EUR totalt, eller så,  vid det här laget. För ingenting. Nix . Nada.

/Mi

Snabba ryck och vi hann i på det obskyra kontoret för ”Autoliquidación”

med tjugo minuter tillgodo. Mannen såg lite trött ut, men tog hand om våra papper och gjorde ett försvarligt antal kopior innan han gav oss en liten avriven papperslapp där det stod nedkrafsat bankkontonummer , Caixa Galicia och EUR 34.09 Hustrun förstod att det gällde att på tid (igen...) ta sig till Caixa Galicia och betala in summan och sedan återvända med bankkvittot. Anledningen till återvändandet framgick inte helt tydligt.

Rusandes tillbaka till bilen, där Magistern och Lillebror väntade, med papperslappen i näven, och andan i halsen hojtandes att det skulle hittas ett speciellt bankkontor i centrum, hoppade

Hustrun in på passagerarplatsen i farten. På två hjul i kurvorna och med skrikande bromsar trippelparkerade Magistern när Lillebror vrålade att han såg banken!

Hustrun rusade vidare in, bankmannan såg att det brann i knutarna och vinkade fram henne.

Han kastade en blick på lappen, tog pengarna och slet ut kvittot ur maskinen och viftade och ropade VENGA VENGA , varpå Hustrun rusade ut ur banken och hoppade in i bilen som forfarande stod dubbelparkerat på gatan utanför entrén, som om hon precis rånat banken.

Ingen tittade konstigt.  Vi susade tillbaka mot det nästanstängda kontoret vi precis kommit från. 16 minuter hade gått, när Hustrun hoppade av i farten och smet in under armen på vakten som höll på att låsa. Mannen bakom disken skakade på huvudet, men tog emot kvittot, lämnade ifrån sig 4 olika papper vederbörligen stämplade på längden och tvären och informerade om att det var till att ta sig tillbaka till Traffico kontoret nu bara. Fast – de har ju förstås stängt nu!

Är det någon mer än vi själva som tycker det låter mer som ett adventurespel. Ett spel där man måste göra vissa saker i viss ordning, ta sig till den ena stationen efter den andra, och göra uppdrag för att gå vidare? Missar du en punkt så är det tillbaka till Gå...

Vad kvällens uppdrag gick ut på? Ingen aaaaning. Men vi är trötta och 34,09 EUR fattigare.

/Mi

We were supposed to get a delivery of wood for the fireplace today. It never came.Tonight our neighbour turned up with his landrover full of wood. For us. Apparently the delivery man got lost in the mountains, and his lorry broke down. Good thing we have awesome neighbours, or we would have been seriously cold tonight! We ordered the wood for last wednesday, and in this mañana culture, that means "we will be there. Sometime."

But - seriously, we're not living THAT off, are we? Anyone can see the house from miles away! Right?  /Mi

Det sista vi fick med oss från ITV var en muntlig instruktion om att ta oss till Haciendan och sedan till Traffico. Haciendan är då det lokala skattekontoret. Eller korsning mellan försäkringskassan, a-kassan, länsstyrelsen och skattekontoret. Traffico vet vi inte så mycket om i det här läget, men det vet de väl på Haciendan. Så tänker vi... Kl 17 anländer vi, och tänker att det är goda tider.  Är det i och för sig. Efter att ha genomgått kroppsvisitering och säkerhetskontroll som på flygplatsen ska vi först förklara för mannen vid disken i mitten  vad vi vill. Inte lätt. Vi VET strängt taget inte exakt vad vi vill. Vi vill vidare. Som en orienterare som hittar sin markering och stämplar kontrollkortet för att visa att han varit där. Vi mumlar Maticulación Suecia Coche Porfavor.

Han nickar medlidande och ger oss en lapp. E17 . Ok. Vi sitter och stirrar på en stor tvskärm och när vårt nummer kommer går vi till disken. Damen skakar på huvudet och upprepar Traffico ! Hon viftar ivägschasande till oss, och trots att vi envisas så blir vi utmotade. Här har vi nu spenderat 2 timmar! I onödan! Ja, eller det vet man ju förstås inte.

Nästa utmaning är Traffico. Vad är DET? Magistern påminner sig ha sett någon skylt vid genomfartsleden där det stod Traffico. Vi letar upp bilen och kör upp på leden. Jojomensann! Jefatura de Traffico, till vänster. Vi tar av och hamnar på samma gata som Haciendan! Yes!  Vi parkerar igen. Går in och ser att här finns ingen liten gubbe att fråga, och en automat med 6 tryckknappar för att mata ut kölappar. Vi tar en av varje. Sedan går vi fram till luckan i tur och ordning som de olika C, H, T och V etc nummerna kommer upp. På tredje försöket (Samma dam och samma lucka, märk väl!!)  och 45 minuters väntan får vi napp. Hon ger oss en tom blankett, skriver 90 EUR i hörnet och ber oss ta en lapp med A på. Det har vi redan, så Hustrun visar glatt upp den. Damen skakar på huvudet. Duger inte. Måste ta en NY. Det tar ytterligare 30 minuter. Damen säger då till oss att vi förstås måste fylla i blanketten också! Jaha, men vi förstår inte vad den  ber om för uppgifter?!  Tyvärr. Hon pekar på ett skrivbord och trycker fram nästa i kön.

Lite på måfå fyller Hustrun in namn och adress och modelo och Numero Matriculación här och där och tar snällt en ny lapp. Nu är klockan rätt mycket...

Vi hinner iallafall igenom, får betala EUR 90 och får på baksidan en uppritad instruktion om vilka steg som återstår. Vi uppfattar också att det nya stället vi ska till har öppet 30 minuter till, sen är det stängt! Skynda...

Nu har vi uppdaterat listan på den noggranna ordning efter vilken man ska utföra följande handlingar, för att registrera om vår svenska bil till att bli spansk.

1. Åk till Avenida de Burgos nr 114 i Madrid och ordna ett KVITTO!
2. Åk med bilen till  ITV (igen...)  och betala 90 Pengar för att få den förstagångsbesiktad.
3. Tag dokumenten du får på ITV och åk till Ayuntamienton (Kommunkontoret) och betala registreringsavgiften.
4. Tag dokumenten från ITV och Ayuntamienton och åk till Hacienda-kontoret och betala din bilskatt.
5. Ja, steg 4 är lite oklart. Någonstans ska man väl få nya skyltar? Eller? 

Nu var det inte helt lätt att hitta nr 114. Eller för att ta det från början... Det var inte helt lätt att hitta Avenidan heller! Det är svårt att greppa mängden trafik i centrala huvudstaden. Den korsas av olika Autovías och Autopistas och dessa groteskt stora motorvägar har 4-6 körfält i var riktning, och avfarter både till höger och vänster! Undra på att vi (Storasyster och Hustru denna gång) blev förvirrade när vår GPS meddelade att vi skulle svänga vänster från A1 mitt i stan.. Vi missade det förstås och fick köra närmare 30 minuter innerstadstrafik innan vi tråcklat oss tillbaka igen. Bara för att se att nr 114 på Ada De Burgos är ett enormt glashuskomplex av modell skyskrapa alldeles intill motorvägen. Utan avfart. Vi åkte vidare, vände igen och tog SAMMA A1:a tillbaka mot stan, vände igen och när vi närmade oss nr 114 som vi nu kände igen, så saktade Hustrun in, lade sig i högra filen, och snabbt som en höna skiter slank vi in genom två betongpelare och rakt in på BMW:s huvudkvarters Executiveparkering.( Det visste vi inte just då, iofs) I ca 60 km/ h.  Gick fint. Bromsarna behöver inte kollas på ITV:n, de fungerar finfint!

Här parkerade vi 5 minuter innan stängningsdags kl 20, och Hustrun slank in genom porten.

Man var mycket vänlig mot Hustrun, dock pratade man inte annat än spanska. Och Hustrun hade i princip ingen aning om vad för kvitto hon skulle ha. Trubbel.  Una Cuenta, por favor?

Nehej.... Quiero matricular mi coche de Suecia a Español?  Ok, nu händer det grejer...

Mannen tog mina registreringspapper och körkort och pass och lite andra grejer, typ kvittot fån mataffären (det fick jag dock snabbt tillbaka) och en kamera. Sen släpade han ut mig ur byggnaden. OOOPS... Vad nu?  Han skulle se bilen!! Ok. Den står ” a la aparcamiendo de BMW” !  Mannen ser mycket förvånad ut.  Men.. hur kom ni DIT? Man måste köra genom deras utställningshall för att komma dit!     Här kände Hustrun att det var läge att inte förstå mer spanska... No comprende Señor... Han skakade på huvudet och började fotografera. Växelspaken, passagerardörren och inne i motorrummet. Sen fick vi ge oss tillbaka till kontoret och jag fick betala 120 Pengar. Och fick några gulvita papper med sigill och en klapp på kinden, varefter han sa  ”Muy fin de semana”  Mycket helg????? ´

Punkt 1 – Mission completed   /Mi

Så har Hustrun tagit reda på att man, i följande noggranna ordning, ska utföra följande handlingar för at registrera om en svensk bil till att bli spansk. Något vi inbillar oss markant ska minska risken för inbrott.

1. Åk med bilen till besiktningen ( ITV) och betala 90 Pengar för att få den förstagångsbesiktad.
2. Tag dokumenten du får på ITV och åk till Ayuntamienton (Kommunkontoret) och betala registreringsavgiften.
3. Tag dokumenten från ITV och Ayuntamienton och åk till Hacienda-kontoret och betala din bilskatt.
4. Ja, steg 4 är lite oklart. Någonstans ska man väl få nya skyltar? Eller? 

Hursomhelst sprack det på punkt 1 redan. I torsdags kväll körde Hustrun och Lillebror till ITV stället i San Sebastian de Los Reyes. Vi förklarade i receptionen vad vi ville, de kikade på våra papper i10 minuter och visade oss till kö nummer 8. YES! På gång, tänkte vi nöjda.

Icke.

Vi stod i kö nummer 8 i  TVÅ TIMMAR. När vi till slut fick kontakt med en man i lila byxor och släpade honom till konotoret för att ta reda på vad som händer ( eller snarar INTE händer) så får vi klart för oss att  ”Njaaaa... ni har ju inget kvitto! Då kan ni inte besikta...”

Ok..... Men vi blev ju instru... äh glöm det och gå vidare tänkte vi.  OK – grabbar.Var får vi tag i rätt sorts kvitto?  ”Men... på Reinland Fahls kontor på Avenida de Burgos, förstås”..

JAHA, ja . Givetvis.... Nu var det nattedags, så vi valde att köra hem igen. I oförrättat ärende.

Punkt 1 -. Icke avklarad. Dock har det tillkommit en punkt  0....

/Mi

Vi har blivit med bankkonto! Och internetbank. I förrgår.

Igår försökte vi  betala hyran till vår värd via denna internetbank. Nix. Gick inte.

Efter att ha navigerat runt denna hemsida , på spanska givetvis , och hittat fram till olika viktiga knappar som t ex KONTO,  ÖPPNA, ÖVERFÖRA, BETALA, KOD etc insåg vi till sist att något var galet. Vi kunde se allt, men inte använda något av det. Det resulterade i ett återbesök i banken i kväll. (Ja, de har ju bara öppet mellan kl. 10 och 12 och sedan 17.00 och 20)

Där talar ingen engelska. Hustrun försökte på olika sätt informera om att vi inte lyckas använta internetbanken till något vettigt. T'änk vad många skumma ord man fick lära sig i skolan på spansklektionerna, men inget av dem verkar kunna användas i det dagliga livet. Det finns gränser för hur långt man kan komma med "hej, goddag hur stå det till"- ( det finns däremot inga gränser för hur många gånger om dagen man ska träffas för att slippa undan kindpussandet!)

Iallafall - vi fick viftat och talat HÖGT OCH TYDLIGT och till slut var vi överens. Det fattas något! YES! En bankdosa. Jaha ja.  Varför fick vi inte den förra gången? Neeeeej.... ni var nyinflyttade då och vi kände er inte då.

A Ha. Det var i förrgår. Nej, det är ju klart som korvspad. Inte kan man ge nya okända människor förtroendet att komma åt sina egna pengar, det begriper vem som helst. Men nu gick det. Vi fick varsin...

Och sen det där med att man inte har bankkort. Man har antingen kreditkort eller bankbok. Vi har bankbok.

Man tar inte ut pengar på bankkontoret, det gör man i bankomaterna. Vi närmade oss försiktigt denna helvetsmaskin som om man inte passar sig, äter upp ens kort. Eller i detta fall den mer lättuggade bankboken.  Vi ser var man stoppar in kreditkorten, men...var stoppar man bankboken? Den går inte in på någon ledd i samma slot med sina 12 x 8 cm. Vi vet, för Hustrun provade. Kan någon pressa in fel pryl på fel ställe kan hon. Inte en chans. Vi kikar, böjer oss och tittar under maskinen, kollar noga in sidan av den också. Men icke. Det finns förvisso en lucka där pengarna kommer ut, men...

Nej, vi återvänder till Fru Bankdirektrisen (med 827 innevånare i byn har banken bara en anställd. Bankdirektrisen) och ber om assistans. Hon skakar på huvudet och följer med ut. HON lyckas peta in bank boken, uppslagen på första tomma sidan i boken. Och vips får vi instruktioner i massor på skärmen. Hon pekar och försöker smita. NEHEJ DU, Señora... Hustrun grabbar tag i armen på henne och drar henne tillbaka. Hoho! Vi fattar inte TEXTEN på skärmen!

Det tar ett tag att memorera vilka knappar och i vilken ordning.

Señoran visar att på baksidan av plastfodralet till vår bankbok finns faktiskt en bruksanvisning...

En finess är att om man trycker på den orangea knappen i början av sejouren, så skriver maskinen in alla transaktioner i bankboken åt en! Insättning lön, Uttag, Peaje för bommarna in till Madrid, 0,45 Eur vid varje passage, osv. Praktiskt! Vi har haft boken i 3 dagar, och har redan fyllt 3 sidor av 9 !  Det innebär att vi kommer att få gå till banken och be om en ny bankbok ungefär var 9 dag.... Praktiskt!

/Mi