Lite sent kanske, men här kommer några bilder på koncerten vi skapade tillsammans hemma i trädgården hos oss vid Fuente de la Reina;  CirkusJansson med grannarna Rodrigo och Bertha och gästerna Helle, Stefan och Kristoffer!

  Basse, Bertha på Darbuka, Rhumba ser på, och Stefan spelar ...tja... hmmm...Något?

Kristoffer på Darbuka, Magnus på leksaksflöjt, Shuffi tittar på, och Rodrigo söker lämpligt instrument i tomtesäcken

Här har vi Helle på Darbuka, Kristoffer likaså, Magnus håller sig till föjten

Rodrigo letar vidare, Basse och Bertha på Darbukas. Fantastiskt vackert...

Speciellt Magnus flöjtande, han kan bara TILL PARIS PÅ EN GRIS...

/Mi

Läxor genomsyrar vårt liv. Ja, inte Hustruns då, men alla andras.

Magistern skapar dem och Lillebror och Lillasyster kämpar för kung och fosterland för att göra dem.

I skolan:

Högläsning - smart! En läser och alla andra lyssnar....

Och hemma i trädgården:

Fastnar man kan man ju alltid ropa på majjen...

Och Hustrun odlar sina nya hobbies, laga mat, städa och kamma vinterpälsen ur hundarna...

/Mi

Ikväll var Magistern på gott humör, han inviterade hela klanen till bio och middag inne poå Sol i Madrid. VI såg Alice i underlandet, som här heter Alicia en la país de las Maravilles.  Helt skum upplevelse. Vi var många i publiken som duckade spontant då och då. 

Efter bion, runt kl 22.30, var det sags för middag enligt den normala spanska klockan. Vi hittade en mysig bakgata och slog oss ner.

Restaurangen var lagom stor och lagom stökig.  Vi blev sittande säkert en timme innan vi fick in förrätten. Som vi inte beställt...

Sardiner .Friterade.  Med huvud och allt. Mums! Faktiskt...

Till och med Lillasyster åt flera stycken!

Hemma i bergen var vi redan kl 02.15, och en lycklig liten Tito välkomnade oss på sitt vanliga ADHD sätt. Höjdhopp i 2meters klassen och blöta pussar till alla.

/Mi

Tjena tjena,

För att den stora allmänheten inte ska undanhållas viktig information har jag bestämt mig för att tillfälligt kapa Mossans blogg. Så här är det. Hon är spritt språngande! Idag vankade hon tålmodigt fram och åter utanför fönstret till min (och Magister Janssons!) mattelektion. Hon väntade på att köra mig till polisen i Guadalajara för att få ut mitt NIE nummer, och det gröna papper man måste ha för att det ska vara officiellt att jag har uppehålls- och arbetstillstånd här i Spanien. Det gick finfint att köra dit. Nästan hela vägen. R2 betalväg - No problem. Hon lyckades till och med tråckla sig ut på A2an i strävan efter att spara 3,00 euro. Det var när vi skulle av A2an som det började köra ihop sig.

Den som känner min Mossa vet att hon inte har någon som helst aning om var hon är. Hon hittar inte. Inte hem, inte någonannanstans heller. Så i rondellen vi kom till frågade hon mig "vart ska vi här?".  Till vänster, svarade jag. Jag tänkte att det räckte som info. Inte. Hon SVÄNGDE TILL VÄNSTER. Inte till höger som är brukligt i rondeller, utan vänster...   Med körkort i 30 år skulle man kunna tänka sig att Mossan skulle känna igen en rondellskylt. Nej. Och att den där runda grejen i mitten, med en staty ni vet, skulle ge en ledtråd. D E T T A   Ä R   E N
R U N D K Ö R S E L - HÅLL HÖGER, STUPID!. Nope.  Vänster körde hon. MOT färdriktning. Japp. Man får inte ha dåligt hjärta när man är på turné med

henne. Men det gick fint, kan jag rapportera. Inga dödsfall och inga materiella skador. Det enda som tog stryk var min läsning i körtkortsteoriboken. Är det LÖNT om folk ändå kör som vettvillingar?   Mossan anser dessutom inte att det var direkt FEL, mer Kreativt, liksom.

Har ni möjlighet att undvika att köra runt trakterna av centrala Spanien - ta den!

Rapport direkt ur livet -

Lillebror

Årets karneval är över - vi övervakade  Sardinens Begravning

We were supposed to get a delivery of wood for the fireplace today. It never came.Tonight our neighbour turned up with his landrover full of wood. For us. Apparently the delivery man got lost in the mountains, and his lorry broke down. Good thing we have awesome neighbours, or we would have been seriously cold tonight! We ordered the wood for last wednesday, and in this mañana culture, that means "we will be there. Sometime."

But - seriously, we're not living THAT off, are we? Anyone can see the house from miles away! Right?  /Mi

Nu har vi sett den – en perfekt fungerande påspackningsmaskin!
Kassören drar varan över streckkodsläsaren, och vips förs den iväg på

ett varuband och tippas ner i en undre del av disken, där en påse sitter uppspänd

och tar emot de varor som trillar ner.

När påsen är full lossnar den från ställningen och förs ut till den som tar emot påsarna i slutet av kassan.

Om där inte står någon?

Tja – låt oss hoppas det inte var ägg i påsen...

/Mi

Nicke Lilltrolls uppfattning en nypa luft...

"Tänk att tvåbeningarna nödvändigtvis envisas med att gå UT när det bara är 16 grader i solen! "